Upplevelsemenyn är lång och spänner från forntidsfynd på Anundshög till företagshistoria på ASEA.
Vad är det bästa med att vara guide i just Västerås?
- Att det finns så mycket historia! Staden är åtminstone 1 000 år gammal, kanske äldre. Det finns många lager att ta av. Anundshög, till exempel, är ett fornlämningsområde som är flera tusen år gammalt och som fungerat som ett maktcentrum under minst 1000 år fram till ca 1050 e.Kr. Ett helt unikt besöksmål!
- Senare växte Aros fram, det äldre namnet på Västerås, och vi har tiden med dominikanermunkar och kloster och så vidare. ”Glansdagarna” med Gustav Vasa på 1500-talet, då staden kanske stod på topp historiskt sett, övergår i ytterligare ett starkt århundrade under biskop Johannes Rudbeckius ledning. För att senare ebba ut på 1700- och 1800-talet.
- Men så i slutet av 1800-talet sker något lite oväntat. Ett visst företag etablerar sig och ändrar Västerås utveckling för lång tid framåt. Vi är fortfarande en del av den. Resan är inte över. Företaget var Asea, numera ABB. Det är del av Västerås DNA. Och nu rör vi oss mot ett Robotics Campus och storslagna planer. Spännande!
Du erbjuder fantastiskt många olika turer. Hur bär du dig åt för att hålla allt i minnet?
- Haha, ja tidigare fick jag läsa på lite emellanåt. I alla fall till senvåren när jag inte guidat sen hösten innan. Men numera är det ganska frekvent så det hinner inte falla så mycket i glömska. Och vissa turer går in i varandra, då kan man plocka ihop lite blandad kompott av kunskap. Emellanåt bokas det turer som jag inte har lika ofta och då får jag läsa på en del. Men ju mera jag guidar, desto lättare blir det givetvis.
Vid Västerås domkyrka, som har tre stjärnor i Guide Muchelins turistguide.
Finns det någon tur som är lite extra rolig att leda?
- Folk brukar fråga mig vilken min favorittur är, men mitt svar är alltid ”den jag nyss berättat om”. Alla har sin charm! Anundshög hade jag velat göra mer av, men det finns redan en hembygdsförening som guidar där, så det blir inte lika ofta som jag hade önskat.
Vilka turer bokas mest?
- Förra året tog samarbetet med Skultuna Mässingsbruk fart på allvar och jag genomförde 28 guidningar där. Det var min vanligaste tur förra året och jag tror att det kommer att vara det även i år. Det är så vackert vid det gamla bruket. Skultuna är ett starkt besöksmål som drar många besökare. Många kommer dit via bokade bussar för att shoppa, äta, kika runt... och så vill de gärna ha en historisk guidad tur.
- Visningen av Västerås historiska ångkraftverk är också mycket bokad, där Steam Hotel numera huserar. De har ju en mötesanläggning och många företag passar på att gå till historien med mig, som en konferensaktivitet.
- Sen har även samarbetet med ABB tagit bra fart i och med att de öppnat upp för att använda sig mera av Villa Asea, direktörsvillan från 1908. Tidigare var det bara den absoluta företagstoppen som hade tillträde dit. Nu passar många på att boka en visning. Och jag är lika glad varje gång. Det är en ära att få komma in i Villa Asea.
Din egen favoritepok då – vilken är den?
- Det är nog andra halvan av 1800-talet och in över sekelskiftet till 1900-talet. Kanske fram till 1920-talet.
En favorit-västeråsare?
- Det har jag funderat över flera gånger! Bara en är svårt, men i alla fall den legendariska barnmorskan Pila-Britta. En högst självständig och auktoritär dam som, förutom att hon förlöst rekordmånga kvinnor i Västerås, även hade ett varmt hjärta och hjälpte till i det dolda med fattiga och behövande. Och som kunde styra upp svåra situationer för gravida kvinnor som väntade ”oäktingar”. Och Djäknebergets skapare Sam Lidman verkar ha varit en udda och skön lirare! Jag kan gissa att man verkligen ogillade honom eller älskade honom. Det är lite absurd Monthy Python-humor över honom. Man får komma med på en guidad tur för att förstå varför.
Ninas fina kläder är en blandning av inköpta nya ”reenactment clothings” från USA, varvat med äkta historiska kläder och tillbehör.
Och tidernas mest underskattade västeråsare...?
- Jag tror inte att många vet eller förstår hur mycket Axel Theodard Sundin gjort för staden. Han satt med i stadsfullmäktige och var en filantrop som bland annat fick bort systemet i Domkyrkan med att de finare borgarna hade sina egna platser. Nu fick alla sitta var de ville. Han donerade pengar till fattiga och sjuka, gav bidrag så att barnen skulle kunna ha skoluniformer och en massa annat. Han dog ensam men fick en fin begravning av staden, där många var med på hans begravning. På hans grav står det ”De fattigas vän, de värnlösas stöd, samhällets välgörare”.
Vad krävs för att en historisk guidning ska bli lyckad?
- Att guiden är engagerad och tror på det den förmedlar. Jag känner ett äkta intresse för det jag berättar om, jag tror att det är vad som gör en tur ”bra”.
Hur finner du inspiration till nya teman?
- Ofta av att jag upptäcker en intressant historia eller bakgrund kring någon person, byggnad eller ett område. ”Va, var det så?”, tänker jag, ”det måste folk få höra”, och så vill jag berätta det vidare.
- Sedan börjar jag att söka efter information på nätet, i böcker och broschyrer. Kanske ser tv-program. Vidare gäller det att bearbeta all info. Oftast plocka bort något. Sen skriver jag om det med egna ord. Och letar efter bilder. Jag jobbar alltid med bilder och foton från förr. Därefter är jag ute och provgår turen ett antal gånger. Då går jag från punkt till punkt där jag tänker mig att jag ska stoppa. Sen står jag där stilla och bara nickar, men i mitt huvud står jag och guidar. Det måste ju verkligen se märkligt ut! Samtidigt passar jag på att fota inför marknadsföring av turen. Jag övar turen när jag kör bil till och från mitt ordinarie jobb. Då sitter jag och pratar för mig själv.
Alla fantastiska dräkter du bär! Syr du dem själv?
- Nej, tyvärr. Jag skulle önska det men jag saknar både kunskap och tid. Mina kläder är en blandning av inköpta nya ”reenactment clothings” från USA, varvat med äkta historiska kläder och tillbehör. En del har jag köpt på vintageloppisar. Men så ska jag ju komma i det också. Allt var mindre förr. Eller snarare större nu. Midjan, handskar, vrister. Till och med huvuden, haha! Jag blir galen när jag hittar en fin hatt som är för liten!
- I vintras beställde jag en fin måttanpassad och skräddarsydd yllekjol och cape, samt två blusar med puffärmar från ett företag i Ukraina som verkligen håller hög kvalité på sina kläder. Det är kul att låta garderoben växa lite för varje år och i viss mån kunna välja vad jag känner för att ha på mig.
Det gamla ångkraftverket rymmer numera populära Steam Hotel och äventyrsbadet Kokpunkten.
Hur kom det sig att det blev just guidebanan, då för 20 år sedan?
- Den berömda slumpen? Jag såg att Folkhögskolan skulle hålla en kurs i lokalhistoria 2004. Sen var turistbyrån där och frågade oss deltagare ifall vi ville guida för dem. Men varför jag är så intresserad av tidigare århundraden och föremål, byggnader, kläder och annat...? Ingen aning! Dessutom är jag faktiskt bara första generationens västeråsare i min släkt. Men jag har fått höra att jag bär med mig mycket från tidigare liv. Kanske är det så? Och jag känner mig definitivt mer historiskt hemma bland lägre borgare och bönder än bland adeln.
Hur skiljer sig marknaden för guidetjänster idag från år 2004?
- För mig som timanställd guide då hos Västerås Turistbyrå var det mest sommarguidningar för västeråsarna, och vissa privata bokningar för företag. Numera har jag runt 80 procent privata bokningar och 20 procent öppna turer. Jag blir även ombedd att hålla föreläsningar för olika seniorföreningar. Och ibland guidar jag på bussturer.
På senare år har marknaden för ”sightseeing-appar” exploderat. Varför kan en app-vandring aldrig slå ett personligt möte?
- Det skulle inte funka för mig som besökare i alla fall. Jag skulle tappa intresset för en app inom någon minut. En duktig och engagerad guide kan verkligen lyfta ämnet hen pratar om och något man kanske inte trodde var intressant kan bli det. Så har jag tyckt själv som deltagare, och jag märker det ofta på mina kunder. Inte minst genom att de kommer tillbaka flera gånger på olika turer. Även företagskunderna. I tysthet klappar jag mig själv på axeln då.
Det gör du så rätt i! Hur ser framtiden ut för historiska Deila & Dåtiden?
- Tidigare har jag hållit en distansutbildning för Folkuniversitetet om hur det är att jobba som guide. De ska hålla en till omgång av den i höst, som jag hoppas blir av.
- Förra året fick jag tag i en kvinna som hjälper mig med vissa turer och det underlättar givetvis. Men jag skulle ändå behöva mer hjälp, främst med att kunna ta turer dagtid. Jag har lite positiv växtvärk. Och jag skulle önska att någon kunde sköta de sociala medierna.
- Får jag drömma så skulle jag gärna jobba som turledare utomlands. Följa med gruppen, hålla ihop resan och visa dem platser. Varva det med guidningar på hemmaplan. Kanske sy ihop dessa resor i ett eget företag. Men jag saknar kunskapen idag och är kanske för feg för att ta steget? Tidigare har det inte passat för att mina barn var för små, men nu är de tonåringar. Hallå, finns det någon som vill anlita mig? Här är jag!!
www.deilaochdatiden.se